Simning

Äntligen börjar solen titta fram! Då kanske man kan börja simma igen utan att behöva frysa från topp till tå och skaka som en borrmaskin. Kan fortfarande känna tänderna skallra efter min senaste simtur i det blå. Fast om det var kylan eller det faktum att jag bar speedos som är orsaken är jag inte riktigt säker på.

Det finns bara ett litet problem med mitt intresse för att plaska runt i det blå. Jag har inte talangen som krävs för att tävla inom det. Att jag inte har de stora, svällande musklerna som krävs för att fara fram genom vattnet som en oljad fisk är ju självklart ett minus det också.

Måste också nämna att jag såg Percy Jackson and the Lightning Thief häromdagen. Har för mig att det är så den heter iallafall. Hur som helst, den killen kan skatta sig lycklig. Det vore inte helt fel att vara son till Poseidon, havets gud enligt den grekiska mytologin. Då vore säkerligen talang och muskler ingenting man behövde oroa sig över. Man har ju vatten och simning i generna liksom. Att man dessutom kan glida omkring med en treudd vid sin sida skadar ju inte det heller. Men nog om mina konstiga dagdrömmar nu.

Har haft funderingar på att gå med i Kalmar Simsällskap. Skulle vara kul att få umgås med personer som är lika galna i vatten som jag är. Men jag har för mycket att göra. Heltidsjobb och stor umgängeskrets tar en hel del tid och kraft i anspråk. Och som tidigare nämnt så har jag inte förutsättningarna som krävs för att lyckas inom tävlingarna, och det är ju trots allt där man vill vara. Man måste ju kunna tävla mot andra och ständigt förbättras. Men så är det i och för sig inom alla sporter, även inom vardagen och arbetslivet. Nä, det får nog räcka med att man glider ner till stranden med polarna ibland och slänger sig ner i det kalla vattnet för att fjanta sig.