Simning

Nu är det dags att komma igång med vårträningen så att jag bli smal och muskulös till sommaren. Som jag nämnde i tidigare inlägg så måste jag ju ha ett härligt sexpack att visa upp på stranden när man spatserar mellan damerna.

Det finns flera anledningar till varför simning är bra när man vill gå ner i vikt. Ja, jag har tjuvtittat lite på internet för att få inspiration till den här texten, men inget fel i det.

Det faktum att man använder kroppens alla stora muskelgrupper gör att man får en allsidig träning som dessutom innebär en viss del av tyngdlöshet som ger mindre belastning på leder och liknande. Och av erfarenhet vet jag att den minskade belastningen är en lättnad när man är lite överviktig. Att man dessutom trimmar hjärtat är ett stort plus för min del då det finns risk för hjärtsjukdomar i familjen.

Muskelbyggandet som jag nämnde tidigare är dock inte en särskilt stor faktor som tillkommer tack vare simningen. Men jag kommer åtminstone att få en smalare och mer naturligt snygg kropp än om jag skulle stå och lyfta skrot på gymmet fem dagar i veckan.

Eftersom mina föräldrar har varit duktiga och skaffat en pool så kommer jag även billigt undan, då jag slipper åka in till simhallen varje dag. Men självfallet måste jag även se till att äta och vila ordentligt, annars kommer träningen inte att ge mig lika mycket. Men vad gäller kost och diet så tillhör det ett annat ämne som jag får tag i när jag väl har fått tummen ur och verkligen börjat simma ordentligt varje dag.

Solen tittar ut och fåglarna kvittrar! Jag vill ingenting hellre än att kasta mig ut till bilen och åka iväg till stranden. Dessvärre är det inte riktigt badsäsong än, det tar ju ett tag innan vattnet har blivit tillräckligt varmt för att stranden ska vara full av folk. Men har ju som tur är mina föräldrars uppvärmda pool att njuta av. Att åka dit efter jobbet, och flyta omkring med en kall öl i näven skulle inte vara helt fel. Ett perfekt avslut på dagen, om jag får säga det själv.

Däremot har det nu blivit dags för mig att träna upp min lite halvslappa kropp och det innebär att jag kommer få simma, simma och åter simma. Ingen mer latmask här inte. Nu gäller det att få kroppen i trim inför sommaren. Man måste ju kunna visa upp en välformad mage på stranden.

Igår deltog min käre broder i en simtävling (ja han är lika galen som jag i det här med vatten) och tro det eller ej, men han lyckades faktiskt få en pallplats. Det var dock lite svårt att låta bli att reta honom, med tanke på att han har gått runt och varit nervös under hela påskhelgen. Vi andra visste ju självklart hela tiden att han skulle komma på en bra placering. Lite synd är det ändå att han inte hamnade precis under pallplatsen. Hade varit en aning roligare att reta honom då. Men antar att man inte kan få allt här i livet.

Hur som helst så är det snart dags för mig att slänga av mig kläderna och simma omkring i poolen hos päronen. Vem vet, kanske jag till och med lyckas bättre än bror min. Det skulle allt vara en skön syn, med tanke på att jag endast använder simning som nöje och träning, medan han å andra sidan är engagerad och tävlar i det.

Dykning är en fantastisk upplevelse. Till skillnad från vanlig simning befinner man sig under vattnet, med eller utan dykarutrustning. Den ultimata drömsemestern vore dock att bege sig till Australien och dyka i Stora Barriärrevet.Väldigt många anser att det är det vackraste dykvattnet i världen. Och det kan jag definitivt tänka mig, med tanke på alla korallrev så långt ögat når och det klart ljusblåa vattnet med god sikt, så att man inte missar någonting.

Ett problem som många har med att simma i det fria havet är rädslan för hajar. En av anledningarna till detta är förmodligen filmen Hajen och dess uppföljare som kom 1975 och gjordes i USA av Steven Spielberg. Det är ganska fantastiskt egentligen, dock. Hajen är ett av de djur som finns idag som knappt utvecklats sedan de först dök upp. Naturens egna skapelse, den perfekta mördarmaskinen. Men till skillnad från vad många tror äter hajar vanligtvis inte människor. Om en människa blir biten av en haj brukar de inte äta upp vederbörande utan för det mesta bara skada den. Fast visst har det inträffat att människor blivit uppätna av hajar. Så är det ju med allting egentligen: det har alltid hänt någonstans, hur ovanligt det än må vara.

Så nej, någon rädsla för hajar kommer inte att avskräcka mig från att åka på min drömsemester någon gång i framtiden. Det gäller bara att få ihop tillräckligt med pengar så att jag kan åka dit och uppleva ett av naturens under. Med tanke på min förkärlek är det en upplevelse större än att ha sett Pyramiderna eller Lutande Tornet i Pisa. Och jag har ändå varit i Moskva och beskådat denna kontrasternas stad.

Simning är att ta sig fram med hjälp av kroppsrörelser, i huvudsak utförda med armar och ben. Den här definitionen läste jag idag. Det var ganska chockerande att inse att min åsikt skiljer sig. Visst, stämmer det att man tar sig fram genom vatten och hela den där biten, men vad hände egentligen med plaskandet? Man får inte glömma bort att vara barn, oavsett hur gammal man än må vara. Jag menar, hur långt har vi egentligen kommit om vi måste sätta etiketter på allting, istället för att bara njuta av det som är?

Nä, värst vad politisk jag blev nu. Antar att det beror på huvudvärken och avsaknaden av en vattenpöl att simma omkring i. Det är otroligt hur man kan sakna en sådan enkel sak egentligen. Att kunna vara lekfull och stundtals barnslig är värt mer än vad man tror. Hur skulle man annars klara av vuxenlivet med jobb och ansvar och allt vad det innebär? Inte lustigt att folk går in i väggen jämt och ständigt. Fast visst är simning betydligt mer än att ha kul i vattnet. Det är även en utmärkt motionsform eftersom flertalet muskelgrupper arbetar samtidigt. Men liksom allting så har även simning en baksida. Det räcker med att se på filmen Hajen.

Men för att återgå till träningen så tränas både armar och ben när man simmar. Även axlarna används till stor del när man simmar runt i bassängen eller havet, eller var man nu än kan tänkas befinna sig.

Det finns olika platser att simma på. Antingen hav, sjö, flod, å eller pool. De flesta föredrar förmodligen att åka utomlands där man kan plaska runt i klarblått vatten och stekande sol. En underbar känsla minsann. Men att kunna slänga sig ner i svalkande vatten när man vill är minst lika underbar. Visst får man stå ut med klorstanken och allt det andra, men det är ett billigt pris att betala. Särskilt om man vill kunna spendera lite ensamtid i sina speedos.

Jag har ingen aning om varför jag envisas med att återkomma till dessa speedos. Jag antar att jag är förföljd av den obehagliga känslan de gav mig. Fast, smaken är som baken. hur som helst så har mina föräldrar gjort det mest fantastiska man kan göra. De har byggt en pool. Men frågan är: varför gjorde de inte det medan jag fortfarande bodde hemma? Nu tvingas man istället åka ett par mil innan man kommer fram till poolen. Jobbigt värre. Dessutom tror jag inte de skulle gilla att se sin son kasta sig huvudstupa ner i vattnet med ett par illgröna speedos som täcker över familjejuvelerna.

Fast ibland kan det vara skoj att kunna kasta sig ner i poolen innan man avnjuter farsans grillade kött och potatisgratäng på sommaren. Särskilt om man råkar ha en kall öl med sig ner i det blå. Men nu handlar det helt plötsligt inte om simning längre. Dags att komma till saken: det fantastiska med att mina föräldrar har skaffat sig en pool är att jag kan glida ner i den redan nu och börja träna inför sommaren då det gäller att vara i form för stranden. Det kan lätt vara värt de två milen man behöver köra för att kunna ta sig dit.

Äntligen börjar solen titta fram! Då kanske man kan börja simma igen utan att behöva frysa från topp till tå och skaka som en borrmaskin. Kan fortfarande känna tänderna skallra efter min senaste simtur i det blå. Fast om det var kylan eller det faktum att jag bar speedos som är orsaken är jag inte riktigt säker på.

Det finns bara ett litet problem med mitt intresse för att plaska runt i det blå. Jag har inte talangen som krävs för att tävla inom det. Att jag inte har de stora, svällande musklerna som krävs för att fara fram genom vattnet som en oljad fisk är ju självklart ett minus det också.

Måste också nämna att jag såg Percy Jackson and the Lightning Thief häromdagen. Har för mig att det är så den heter iallafall. Hur som helst, den killen kan skatta sig lycklig. Det vore inte helt fel att vara son till Poseidon, havets gud enligt den grekiska mytologin. Då vore säkerligen talang och muskler ingenting man behövde oroa sig över. Man har ju vatten och simning i generna liksom. Att man dessutom kan glida omkring med en treudd vid sin sida skadar ju inte det heller. Men nog om mina konstiga dagdrömmar nu.

Har haft funderingar på att gå med i Kalmar Simsällskap. Skulle vara kul att få umgås med personer som är lika galna i vatten som jag är. Men jag har för mycket att göra. Heltidsjobb och stor umgängeskrets tar en hel del tid och kraft i anspråk. Och som tidigare nämnt så har jag inte förutsättningarna som krävs för att lyckas inom tävlingarna, och det är ju trots allt där man vill vara. Man måste ju kunna tävla mot andra och ständigt förbättras. Men så är det i och för sig inom alla sporter, även inom vardagen och arbetslivet. Nä, det får nog räcka med att man glider ner till stranden med polarna ibland och slänger sig ner i det kalla vattnet för att fjanta sig.

Nu är min midsommar planerad, helt utan min medverkan. Jag hade besök av en god vän nu i helgen och han föreslog att jag och han tillsammans med hans sambo och hennes väninnor ska bege oss ut till havs med hans föräldrars båt. Tänka sig, kvinnor och ett par flak öl, kan det bli bättre? I och för sig borde man bege sig till gymmet och sätta fart så att man blir av med den lilla ölmagen som växt fram under vintern.

Hur som helst ser jag verkligen fram emot midsommar i år. Att kunna simma runt i havet och njuta av goda vänners sällskap är inte alldeles fel. Frågan är bara om jag ska köpa nya badbyxor eller inte. För jag tänker, Gud förbjude, inte ha på mig de illgröna speedos som jag oturligt nog nämnde tidigare. Fast å andra sidan… man vet ju aldrig vad för reaktioner det får från damerna

Satt förresten och läste lite gamla Kalle Anka tidningar tidigare idag. Att simma i vatten är en sak, men tänk att kunna göra som Joakim von Anka. Det vore inte alldeles galet att ha ett helt kassavalv fullt med pengar att kunna simma omkring i. Fast känner jag mig själv rätt så hade jag förmodligen satt sprätt på dem istället. Det kanske är därför som man inte har blivit mångmiljardär. Man är helt enkelt inte tillräckligt snål och företagsam för att lyckas med det. Och att plaska runt i lite vattenpölar här och där gör ju inte saken bättre med tanke på att jag inte är någon Ian Thorpe. För er som inte vet var Ian Thorpe en australisk simmare som fick avsluta sin karriär för några år sedan. Han anses än idag vara en av tidernas bästa simmare med elva VM-guld, fem OS-guld och 13 individuella världsrekord. Där har vi verkligen en simmare som gav det lilla extra.

Vilken idiot man kan vara. Igår kväll så gick jag med på ett vad… och förlorade. Vad vadet handlade om väljer jag inte att gå in på, med tanke på att det är tillräckligt genant att berätta om vad jag tvingades göra.

Klockan sju i morse kom mina så kallade vänner hem till mig och drog ut mig i bara morgonrock och hundtofflor. Det var kallt vill jag lova, men jag visste att det skulle bli värre.

När vi kom fram till stranden slängde de åt mig ett par illgröna speedos som jag tvingades klä på mig. Jag kan säga er detta: jag i ett par speedos ser inte vackert ut någonstans. Men eftersom jag hade antagit vadet var jag tvungen att genomföra min uppgift, hur pinsamt det än var. Med hjärtat i halsgropen kastade jag mig rakt ner i det iskalla vattnet och började simma. Det gick trögt vill jag lova. Dels med tanke på kylan, och dels med tanke på de alldeles för små badbyxorna (om man nu ens kan kalla dem det).

När jag väl kommit ut till ön lite längre bort kravlade jag mig skakande upp. Där väntade mina skrattande polare med kameran i högsta hugg. Jag skakade av mig vattnet som en hund och hoppade ner i båten till den varma filten och chokladen som väntade. I det ögonblicket hade jag inte en tanke på att jag skulle iväg och jobba bara några minuter senare.

Men det roliga var tydligen inte över än. En varm dusch, och en kort bilfärd senare var jag framme på jobbet och kliver in med en kommande förkylning. Detta visade sig dock inte vara någonting förvånande för mina kära kollegor och chefer. Rikard, som ingår i min umgängeskrets, hade nämligen sett till att få bilderna skickade till sin dator innan jag anlände och sedan hade han visat denna ädla konst för var och en på jobbet som var intresserad (dvs alla). Gud, vad hämnden kommer att bli ljuv.

Nu är det måndag igen! Efter att ha spenderat en hektisk helg med att sitta barnvakt kan man äntligen koppla av och njuta på jobbet. Eller ja, koppla av är väl inte riktigt sant men det är skönt att komma in i gamla vanliga rutiner igen.

I lördags vaknade jag av att telefonen ringde och skränade. Tydligen så behövde min syster lite lugn och ro eftersom hon bönade och bad om att jag skulle ta hand om min lille gudson. Ärligt talat måste jag säga att jag var chockad över att plötsligt få ansvar över den lille knodden, men jag tog gärna på mig uppgiften. Efter att jag hämtat honom så åkte vi iväg till simhallen där vi plaskade omkring i vattnet. Eller ja, jag fick hålla tag om Theo medan han plaskade. Tro mig, det är inte alldeles enkelt att kontrollera en liten ettåring när han väl sätter igång och har sig.

Frågan är dock om man verkligen ska ta med sig en ettåring när man åker vattenrutschkana. Oavsett vilket så gjorde jag det, och lilla Theo var sannerligen extatisk över upplevelsen. Däremot var han inte lika förtjust över att lämna simmandet bakom sig när det var dags för oss att åka därifrån. Jag hade hoppats på att kunna ta en kopp kaffe efteråt, men om jag gjort det så hade han med all säkerhet rymt och gett sig ner i bassängen på egen hand och simmat utom räckhåll. Antingen hade han gjort det eller sjunkit som en sten.

När vi väl kom hem till syster min igen så var det dock en lättnad att lämna av honom. Trots sin knappa tid här på jorden så har han minsann lärt sig hur man ska göra för att köra slut på en fullvuxen karl som inte vill annat än att simma och ta det lugnt med sin lilla underbara brudmagnet till gudson.

En kall vinter har det varit minsann. Men det har inte hindrat mig och mina kamrater från att spendera tid nere vid stranden. Trots vår nykterhet så har vi ägnat oss åt glada upptåg. Senast i helgen träffades vi och åt lite gott. Efter maten begav vi oss ner till bastun där vi värmde upp innan vi bestämde oss för att svalka oss i den nerkylda sjön.

Det är inte alltför sällan som vi har blivit kallade dårar eller idioter på grund av att vi simmar i vintertider när det finns pooler. Men faktum är att ibland är det skönt att vara lite galen. Det spelar ingen roll om man är ung eller gammal. Ibland måste man få göra sådant som bevisar att man lever.

Vi hade ju självklart lite olika tävlingar, varav jag inte vann en enda. Men kul var det iallafall. Trots kallsuparna och kramperna så kändes det härligt att simma ikapp. Däremot var jag inte särskilt förtjust i delen att vi skulle se vem som klarade av att vara kvar längst i vattnet. Det kanske beror på att jag sprang upp och skrek som en liten tjej. Man kände sig nästan som en också, med tanke på kylan som gick genom märg och ben.. och annat…

Men som tur var stod bastun kvar när jag kom upp ur vattnet och resten av kvällen så satt jag där inne i värmen och gottade mig. Däremot så börjar man ju faktiskt luta mot att skaffa sig en pool. Om inte annat kan man skaffa sig andra vänner, som faktiskt har pooler. Det skulle ju innebära att simturerna under vintertid blev något varmare. Fast, jag väljer nog att stanna kvar där jag är. Det är ju trots allt ganska gött att dricka öl, umgås med goda vänner, bada bastu och simma bland isbjörnarna.